Сонет Шекспира, перевод

Её глаза на звезды не похожи,
Кораллы не играют на устах,
Не белоснежен тон пурпурной кожи,
Как проволока кудри на висках.

Прекрасной розой я не назову
Простой оттенок на её щеке,
И аромат прекрасный не вдохну,
Когда она приблизится ко мне.

Приятны мне слова моей любимой,
Хотя мелодии бывают краше,
Её движенья не сравнить с богиней,
Походка ведь у той ровнее даже.

Но всем любимая смогла бы фору дать,
Кого искусно так сумели оболгать.

Оригинал-ШЕКСПИР:

My mistress' eyes are nothing like the sun;
Coral is far more red than her lips' red,
If snow be white, why then her breasts are dun;
If hairs be wires, black wires grow on her head.

I have seen roses damask'd red and white
But no such roses see I in her cheeks;
And in some perfumes is there more delight
Than in that from my mistress reeks.

I love to hear her speak, yet well I know,
That music hath a far more pleasing sound;
I grant I never saw a goddess go;
My mistress, when she walks; treads on the ground.

And yet, by heaven, I think my love as rare
As any she belied with false compare.


Метки:
Предыдущий: Bye bye, beautiful - Nightwish
Следующий: Emily Dickinson Hope